Denna bil såldes som ny i Falun till Maud, frun till stadens Fordhandlare.
2008 sålde vi den till ett par med hus på Resö.
Vinka till dem när de kör förbi!




Which way is London please?










Juli 2005 efter en del jobb. Navkapslar finns. Vi köpte den 2003. Då var den sliten. Vi polerade lacken, smorde upp allting, letade delar på bildelsmarknader och köpte till och med en hel bil till för att få tag i rätt delar.



Bälten både fram och bak är ett avsteg ifrån orginal, men kanske klokt.
Inredningen är solblekt på sina ställen men av den första typen med tyg och inte bara galon som annars är vanligast. Galoninredningen nytillverkas.






-Jolly red, isn´t it, old chap!





Anglian syns bland vanliga bilar. Rekommenderas inte för bankrånare.
Den både syns, hörs och borde väl också vara snabbare för att bli en riktigt bra flyktbil!






Skolavslutningsskjuts i Ludvika. (2005)






Ett set med fälgar blästrades och lackerades bilens färg i början av Juli 2005.





...och fick splitter nya Kumho och vita sidor...
Med montering och balansering kostade detta uppåt fyratusen kronor.






Bilen stod modell för den här illustrationen som visades i Norska Angliaklubbens tidning under 2003.